Som alltid, men ändå inte….

Solen masar sig segdraget upp, en bit ovan horisonten, minus 12 klart och full fart bland fröautomaterna på småfåglarna….

 

Har lite segt att komma igång med dagen då natten blev lite svårsoven…. Två hundar testar varandras tålamod, runt mina ben, just nu. Funderar på att ge mig ut i vinterlandskapet med en häst eller två i sällskap.

En upprörd tvååring hörs på nedervåningen, föräldrar och äldre syskon på väg ut för att leka i snön.. Att leka i fluffig , kall snö för första gången i livet…. Vilken fantastisk möjlighet och erfarenhet det blir!

Ska laga lunch åt våra gäster sedan, tänkte väl njuta lite av tillvaron först, så får det bli.Göstadrar En ögonblicksbild från förfluten helg, då ena hunden fick dra pulkan för första gången!

Fet, femtio och fantastisk!

Har börjat leva på allvar nu, efter ett drygt år med diagnosen Diabetes typ 2….

Besöket förra året i början på juni, på hälsocentralen, då jag mådde skit, med urinvägsinfektionen från helvetet, gav efter några prover, en tydlig diagnos och fingervisning om mitt läge.

-Lägg om livsstil din jävla apa, sa jag till mig själv, när jag åkte därifrån…

Omedelbart skippade jag , bröd, ris, pasta och potatis och alla former av sötsaker…..

Ett radikalt och helt rätt beslut, visade det sig, ganska omgående. Efter cirka sex veckor, lade jag metforminmedicinen åt sidan.

Numer kan jag med glädje märka att synen blir stadigt bättre och de gråa hårstrån jag hittills utvecklat blir färre, mitt hår har återfått sin forna eldröda glans och jag funderar på att börja dansa, för att det är kul och kroppen kan!

Via diverse sociala forum har jag fått bekräftat att vi är fler och fler som  lever på det här sättet, utan en massa socker och med mer hälsosamt fett i kosthållet… Vad månde bliva av detta!?  Kanske kan den epidemi av diabetesdiagnoser och andra vällevnadssjukdomar bromsas rejält?!

R  L

Mödan värt….!?

Ibland känns tillvaron här i skogen extra tung, när dimman lägrar sig, snögloppet gloppar så till den milda grad…

Surväder, ger surkläder som ger surkärring. Har känt mig alldeles extra vresig och skitsur en tid. Har rynkat pannan över sakers tillstånd och gnölat inombords så till den grad att viss sömnlöshet infunnit sig, emellanåt.  Dimman som lagt sig över landskapet, verkar ha täppt till synfältet för många människor i den här landsändan också….. Jag tänker på Region Gävleborg….bara namnet! Det är en konstruktion av våra folkvalda kommunpolitiker, som funnits några år och avlönar ett hundratal tjänstemän… Vad gör alla dessa tjänstemän, som är så viktigt?

Ett vet jag som de gör och det är av med pengar…..

Det finns ett företag i den här regionen, som region Gävleborg inte gillar…

Företaget är en ekonomisk förening, ett kooperativ , en sammanslutning av några hundra företag, föreningar och privatpersoner som heter Hälsingland Turism.  Av någon outgrundlig anledning gillar region Gävleborg inte detta företag. Detta visar de på alla möjliga vis, genom att snäva in HT’s aktionsutrymme, vad gäller att få tillgång till utvecklingsmedel, det vill säga pengar. Det är så idag i vår landsända, att ska du få fatt i slantar för att utveckla din affärsverksamhet, så måste alla ansökningar gå via region Gävleborg. Eftersom regionens tjänstemän inom näringslivssektorn Turism, inte tycker om HT, blir det inga slantar….. När regionens verksamhet var ny, ”lånade” man en projektide’ , med tillhörande beskrivning från HT och körde den. Nu kör man den på sluttampen, de tycker väl att man kör den bäst…

Under tio år har HT med hjälp av ungefär 22 miljoner kronor verkligen gjort skillnad för det här länets turistföretagare, genom att hjälpa till med marknadsföring och försäljning på ett mycket handfast och affärsmässigt sätt.

Under de år region Gävleborg funnits har man bränt iväg cirka 70 miljoner kronor i sin sk Turismsatsning. Har detta inneburit ökade affärer för länets besöks- och turistföretag? Näe, det kan man inte med bästa vilja i världen påstå….

Tänk att det är så jävra kul att bränna iväg andras pengar!

I en del kommuner startar man kommunala bolag för att skaffa sig kontroll över turismnäringen…

Som om den lätt skulle låta sig kontrolleras, vilket lysande Sovjettänkande!

Dimman lägger sig över bygden, som en blöt filt……

I en kommun bedriver man själva affärsverksamhet inom den här turism- och besöksnäringen, för man betror inte småföretagare om att kunna göra det..

HT är ett företag och en sammanslutning av företag som ingen offentligt anställd tjänsteman verkar förstå eller gilla, undrar vad som upplevs så hotfullt? Har man över skrivborden och i fikarummen i olika kommunala och regionala sammanhang pratat så mycket skit om HT , att man inte törs gilla vad HT gör?

Det brukar ju vara så att när du anklagande pekar på någon annan, riktar du ett finger mot den du pekar ut…. Tre fingrar pekar mot dig själv…..

Trots det vågar jag rikta mig mot regionen med mina undringar och funderingar, jag anklagar inte, bara undrar varför här råder sånt jävla mörker?

R  L

Betraktelse över kundens, brukarens och människans otroliga …. ja , vad?

Efter att ha läst igenom Sverigestudien, som publicerades i juni, är jag åter brydd, förundrad och  förbannad över hur attityder gentemot kunden verkar genomsyra det mesta i vårt svenska samhällsliv….  Jag menar, hur kommer det sig att vi i det här landet är så urusla på att ta hand om våra kunder och varandra? Är det kulturellt betingat?

På 55:e plats kommer kunden i Sverigestudien…  Visst är det konstigt? I de flesta andra länder kommer kunden på topp 3 placering… Varför har inte jag som människa  och kund ett högre värde bland dem jag betalar för tjänster, varor och service?

55:e plats, det säger en hel del om hur vi generellt ser på oss själva också…. De vi ska finnas för i våra yrkesroller är inte så viktiga som att vi har trevligt tillsammans med våra trevliga arbetskamrater….

Nä, jag tror att det bror på att vi är helt enkelt för djävligt självgoda….. Hörde på radion om hur svenska affärsmän ses över axeln i t ex. Paris…. Intressant . Att ta seden dit man kommer, visa ödmjukhet och intresse för länder och kulturer man besöker, gäller inte svensken, verkar det som…..

Hur blev det såhär? För det kan väl omöjligt vara så att vi här i fjällhöga nord alltid varit självgoda intill dumhetens gräns?

När jag kommer in i en affär som saluför kläder under en känd logga med H och M i, slår det mig hur lite personalen, bryr sig om KUNDEN. Gå in och iaktta, rör dig lite planlöst och ta inte ögonkontakt med någon i personalen… Du kan gå ut ur butiken efter några minuter och ingen ur personalen har tilltalat dig, däremot har de noga studerat dig och stirrat, under större delen av ditt besök…

-Varför gör di på detta viset????

Ska jag med hög röst behöva vifta med plånboken och säga: -HALLÅ! Jag har täckning på mitt spenderkonto, vill göra affärer, köpa, slösa och ösa slantar över er!

-SNÄLLA!! – Vill ni sälja till mig?

För egen del konsumerar jag oerhört lite, min mesta konsumtion försiggår på loppis och bonnauktioner, det är plättlätt att sluta konsumera, när ingen vill sälja, till mig, när jag besöker en butik…

Inom sjukvården och omsorgen har man utarbetat fantastiska metoder för att inte sätta patienten, klienten,  brukaren i centrum för verksamheten… Att sedan vinstdrivande företag utnyttjar det faktum, att vi som utgör brukare, patienter eller klienter inte slår näven i bordet och vägrar ta skit, är väl en given effekt av det här systemet?

Varför har det blivit såhär?

Hur kan vi förändra?

 

R  L

Skogen vägen och mödan.

En kväll som denna, kan jag summera dagen med ett ord: snö! Det inbegriper så mycket; skottning, pulsning, sopning och snöflingor som tyst, men ändå så det hörs, landar på jackan…..

Om du vill göra något extra idag kan du följa den här länken till  Naturarvet 

Det känns i kroppen när den fått arbeta och resultatet av slitet syns, åtminstone en stund… det snöar fortfarande….

Min älskade har ont lite här och var, men det kan bli bra med ömsom  kyla, värme och vila, säger doktorn. Vi får väl lita på det.

Le mot livet det ler tillbaka om du vill se det!

Avgrundsbalanseringsakter….

Som rubriken ger en vink om, har saker tagit en konstig vändning i mitt dagliga värv… En kollega som andas senapsgas dagligen och därför ständigt filar på rustning och försvarsmetoder, gör mig förbryllad, förundrad och lite trött. Mest trött, då hela beteendemönstret andas nervositet och och rädsla. Sån´t drar energi ur de människor, som delar många timmars vardag med denna ekvilibrist på avgrundsbeteende…  Det är säkert och absolut görjobbigt för den stackaren att ständigt ha försvarsskölden fastsurrad runt kroppen.

Hur förhåller man sig till en människa , som ständigt intar försvarsposition?

Värme och trevligt bemötande, tänker jag är en bra väg att gå, det gäller ju att se förbi artilleriet och se människan och dess förmågor….

Att andas frisk luft och aldrig ta på gasmasken, för att andas samma giftgas, som den som tror sig vara i krig, är något viktigt att komma ihåg.

Ett glatt och öppet sinne, med mycket humor och glädjeämnen, gäller det att orka, kunna och vilja hålla liv i. Det är jättelätt att gräva ned sig i skyttegrav och kriga på, när de signalerna råder….

Men jag har utfärdat undantagstillstånd för mig själv nu, jag kommer undantagslöst att utöva glädje och välja glädje, vad som än möter mig, varje ny arbetsdag. Så, nu är det på pränt, då lär jag hålla och utöva glädjens budskap…

Den här människan har kommit i min väg för att jag ska lära något, ska bli spännande att se vad det kan vara.

R  L

Kommunikationsproblem…

Har levt i glesbygd i drygt 15 år. Med glesbygd menar jag riktig glesbygd, 4 kilometer till närmsta bofasta granne, under sommarhalvåret, på vintern blir avståndet till grannar 13 kilometer, då inte alla vägar hit snöröjs…

Här är gudagott att vara, men det finns en liten jävla detalj , som sätter grus i maskineriet med jämna mellanrum och det blir värre för varje år! Telefonförbindelsen!  En gång i de bästa av världar, drog Televerkets mannar upp kablar till alla hushåll, som ville ha telefon…

Numera finns en kabel hit, som bitvis ligger på marken , sedan Dagmarstormen drog fram här förra julen. Ibland funkar inte den telefonen, då behövs backup. Det finns en operatör, som tagit sig an glesbygden, som vi har avtal med sedan många år vad gäller telefoni och datoruppkoppling…. Vi är ju som lite beroende av de kommunikationsmöjligheterna, då vi driver ett företag här i skogen…

Hållbarhetsresonemangen har jag lyssnat till länge nu i många avseenden, för mig innebär hållbarhet många faktorer i samverkan, för att vi ska kunna fortsätta som art på den här planeten. Hållbarhet är inte sopsortering och miljöplaner allena! Hållbarhet handlar också om trygghet i vardagen, att veta att en del värden, funktioner och infrastrukturer består….

När vinstoptimering , aktieutdelning och optionsmarknad blir viktigare än själva affärsidén för de flesta företagsledningar, finns ingen hållbarhet att tala om.

Då tappar man helt bort VEM som betalar för hela middevitten…. Just det; kunden….

Att kundens väl och ve inte sätts i centrum, är bedrövligt tydligt i kontakten med tele- och internetoperatörer! När du som felanmälare på ditt system blir ifrågasatt av en dryg person från ett callcenter eller ett företags kundservice, har mycket gått väldigt snett!

När återkoppling på din felanmälan via mejl tar upp till TRE VECKOR, funderar åtminstone jag över, varför gick det snett i det här företagets rutiner för kundkontakter??

Läs gärna  mellan raderna här att jag är riktigt less, för det är jag… Frågan är Hur kommer man tillrätta med den här typen av bemötande och brist på hållbarhetstänk?

Det är inte hållbart att ignorera kunder och deras behov, det borde väl vara klart för alla som driver ett företag?

Vinstoptimering, räntor, aktiehandel och den typen av verksamhet, ställer till mer bekymmer med vårt klot och dess innevånare, än vad man törs tänka på… Brrr!

 

R  L